Det känns som att jag har haft en slöja över mitt medvetande under lång tid nu och nu äntligen ser jag allting klart.
Jag tror inte att jag vill försvinna till Frankrike faktiskt, inte än iallafall. Oavsett vilket så har dom iochförsig inte hört av sig men det är ju inte därför, hah.
Well, vi får se hur det blir, hoppas jag får jobb snart så att Ida och jag kan göra verklighet av de mysplaner vi har för Skara.
Och ja, dom andra får helt enkelt böja sig för att vi vill ;)